Gillar du dig själv?

För en tid sen satt jag i ett sällskap där vi lite löst pratade om favoritbutiker i staden för klädinköp.
Jag började med att säga att jag hade en favoritbutik för byxor som jag tyckte passade bra. Gick sen vidare i ett neutralt tonfall och sa i en mening att min rumpa var stor.
Direkt fick jag kommentaren att nämen den är väl fin. Jag svarade direkt med ett ja i frågande tonfall. Personen som kommenterade ang min bakdel hade direkt bestämt sig för att vara snäll och försäkra mig om att min bak inte var för stor? Till saken hör att min bak är stor, det har den alltid varit och jag har sällan något problem med den biten. Den är min och jag ser den inte som varken en speciell tillgång eller hinder.
Den är på inget sätt en definition av vem jag är

Just därför har jag inte heller något som helst problem med kommentarer om mitt utseende, varken från andra eller mig själv. Det är inte något som varken höjer eller sänker mig som person.

Om jag säger att jag har en stor rumpa är det inte ett sätt att vara elak mot mig själv, det är ett sätt att beskriva storleken på en kroppsdel. För ”stor” är inte varken ett negativt eller positivt ord i sig själv. Det är två saker – en diffus måttenhet och en värdering. Det finns de som kommer störa sig på det jag skriver här och hänvisa till att samhället lagt värderingarna om hur vi ska se ut. Men vad än media presenterar är det upp till oss själva att välja hur vi hanterar det. Vi är samhället…

När jag skriver att stor är en diffus måttenhet menar jag att eftersom den på något sätt kräver en jämförelse för att få ett tydligare värde är den diffus.

Jag tycker att det är viktigt att vi jobbar mer med vår självbild på riktigt. För vi är inte vårt utseende, vi är inte ett skal. Vi är en mängd olika saker, både bra och dåliga. Vad vi definierar som bra eller dåligt beror dessutom ofta på sammanhang. Att vara snabb är bra i en löptävling eller vid en omkörning. Att vara långsam är bra när du bär en hink full med vatten på ett fint golv eller när det är snömodd på vägen och du kör bil (halvdåliga exempel men du fattar)

Dina prestationer kan ibland verka jättebra när du gör dem men med någon tids perspektiv kan de vara helt galet fel. Just därför ska inte heller de avgöra vem du är. Det påverkar – men avgör inte.

Det är du själv som sätter ditt värde, din person.

Jag gillar mig själv. Jag är också väl medveten om att jag skulle kunna vara både bättre och sämre på väldigt mycket men det är inte mina prestationer eller mitt utseende som avgör vem jag är. Det är jag!

---