Tänk om jag vågade…

Pratade med en vän häromdagen och när vi la på insåg jag att hen sagt just min rubrik ett antal gånger i vårt samtal.

Tänk om jag vågade…

Brukar du tänka så ofta? Jag erkänner – det är väldigt få gånger jag tänkt så. De gånger den tanken dykt upp är det oftast när jag ser någon göra något på höga höjder eller farter. Till exempel bergsklättring i häftiga berg eller typ bakhjulskörning med mc i hög fart. Rent krasst sånt jag faktiskt ska låta bli.

Men jag har klurat lite på om jag tänkt den meningen i lite större sammanhang och kan inte påminna mig om att jag gjort det.

Jag har aldrig låtit rädsla begränsa mig i beslut. Med det inte sagt att jag alltid kastat min in i allt jag ’haft lust’ med. Ibland har jag konstaterat att det är fel tid för vissa saker och därför valt bort det. Tex fanns någon tanke om en flytt till London som jag bromsade. Inte på grund av rädsla utan på grund av fel tid i livet. Jag ville inte leva i en storstad som ensamstående småbarnsförälder. Det var inte värt priset och jag har inte ångrat mitt beslut. Ett beslut som fattades med förnuft och omtanke – inte av rädsla.

Nej, rädsla är inte det som ska styra mina beslut.

Lev det liv du väljer!